fridapyret

Igår var vi på ultraljud. Det var mycket grundligare den här gången än med Frida. Hon kolla hjärtat, magen, moderkakan och mycket mer. Det kändes tryggt. Allt såg jätte bra ut. Bilderna blev inte så jätte bra och vi fick bara två. Men det är bättre än inget alls.

Tjock har jag med blivit vet inte exat hur mycket jag har gått upp men jag börjar känna mig otymplig och klumpig. Nästa vecka skall vi till mvc så då får vi se hur mycket jag har gått upp.

Efter det var vi och handla inför Dennis fest som skall ske på lördag. Dennis har fått för sig att ha garage fest. Vi ska vara i hans garage som han hyr. Det blir nog skoj. Vi ska flytta på bilar och andra saker så vi får plats så vi ska duka långbord. Grillen kommer stå på, men det blir nog bara grillad korv för våran del. Grill säsongen har ju inte börjat riktigt än.

Jag var hos Sara i fredags och tittade på hennes häst som hade växt jätte mycket. Efteråt tog vi en kaffe och jag fick en hel påse med bhar som var för små för henne. Det var ju toppen, min passar inte längre. Så nu är dem tvättade och klara för användning.

den lilla i magen 

pyret

Vad gör man när man tappar sig själv. Man vet liksom inte vem man är längre och man känner inte igen sig själv.  Eller sitt beteende. Det kan vara små saker.

Jag tappade en del av mig själv i och med händelsen med Frida.  Men jag nu hittat tillbaka och det har tagit tid men med hjälp av psykologer har jag nu börjat se ljuset i tunneln. Och jag vågar tro på mig själv och livet. Och ett litet hopp finns inom mig. Sorgen kommer man alltid, men det är lättare och leva med den.

Hormonerna vallar upp och ner, och humöret svänger men det tillhör graviditeten. Vikten ökar och kläderna börjar bli trånga. Jag kan inte säga att allt är bra. Men jag mår bra och jag tror att bebisen också gör de.

Imon är det dags för ett besök hos frissan. De blir till och klippa mig kort igen. Lägger upp ett kort sen.

Måste bara nämna att jag är såå avundsjuk på lena och Moa som åker till LA på måndag eller tisdag, dem blir borta i två veckor och jag hade gärna hängt med. Lyckostar. Hoppas ni får slippa snö…

Kram pyret

Ja nu har vi äntligen köpt en passande bil till mig. Det blev en Opel Vectra kombi. Jag är jätte nöjd. Den är blå. Så nu har jag fått tillbacka mina vingar. :p

Det har snöat mer idag jag börjar bli jävligt less på de. Efter den vanliga söndags middagen hos mamma åkte jag en tripp till Ryd för att hälsa på sanna och Robin. Martina och Pepsi var också där med deras hund Ella. Där kunde hundra springa fritt på tomten och trots snöandet lekte och busade dem. Men eller skulle ju ha sten koll på vad matte och husse gjorde samtidigt som hon ville vara ute och leka, så hon hade lite beslut ångests och ville in och sen ut.  Rocky hade snö i hela ansiktet och det hängde massa snö i underkäken på honom. Tyvärr ville han inte stå still så jag fick inget bra kort på honom.

Täppt i näsan har jag blitt och de e inte helt lätt när man inte kan använda näs spray så det får bli koksalt lösning. Hjälper lite i alla fall. Men det går nog över de med.

 (bilden är fån nyår. helt grym)
Pyret

Ja snö stormen har nu kommit. Idag är det inte roligt att gå ut med hunden ska jag säga. Man får titta ner i marken för att inte få en massa snö i ögongen. Så våren kommer nog inte än fast jag längtar till värmen. Och att kunna sitta ute.

Vi har fortfarande inte hittat någon lämplig bil till mig, men jag ger mig till tåls. Jag känner mig lite fast här men som tur är får jag låna min svärmors bil ibland.

Såg att en bekant till mig hade läst här på bloggen. En person som jag inte haft kontakt med sen gymnasiet, vi gick i samma klass.  Det skiljer bara några veckor från våra beräknade förlossnings datum. Rätt kul jag önska all lycka till Annika.

Ja helgens bravader tog stryk på mig. På fredag var vi och hämta upp en kompis och åkte till Tildas och åt tre rätters. Jätte go mat och vi var propp mätta. Tiden sprang iväg och helt plötsligt var klockan tio. Då drog vi iväg till Ellen som vi våldgästa. Där spelade vi spel och tjöta. Sen bar det iväg hem så hann klockan bli 2. Jag var helt slut. På lördagen var Dennis hela dagen i älvängen på folkrace prova på dag där han skulle vara bärgare. Jag kom upp en sväng men kylan tog över och jag åkte efter två timmar. Efter en middags lur var det dags för mat och sen till vadbacka (den lokala puben här i Skepplanda).  Där var det mycket folk och vi stanna en stund men tröttheten tog över och det var dags att hoppa i säng.

Så jag har fått hämta mig efter detta är inta alls van att vara uppe så sent. Jag börjar nog bli gammal. J

pyret

Som ni ser har jag lyckats ändra bloggens utseende lite. Är rätt stolt över mig, fast det var inte så svår. Jag fuskade lite och tog en klar design.

Igår var jag på möte med försäkringskassan. Det gick relativt bra tycker jag. Dem kommer godkänna min sjukskrivning men också parata med min arbetsgivare och se om man kan omplacera mig. Vi får se vad som händer. Jag tror inte man kan det men man vet ju aldrig.

Vi har inte hittat någon vettig bil än.  Det är ganska svårt. Och Dennis och jag vill inte bara köpa för köpandes skull. Det skall ju kännas bra och så.

Helgen är full med aktiviteter. På fredag skall vi hem till Dennis kompis som fyller år och på lördag är det prova på dag på folkrace här i älvängen och sen på kvällen blir det att träffa alla nere på den lokala puben. Söndag är vilodag för mig i alla fall. Vi får se hur de blir.

Min döda orkidé´ lever på nytt igen och blommar nu.  Jag blev förvånad när jag såg knopparna för några dagar sen.

pyret

En nu dag har kommit till Skepplanda och det väntades besök på mödravården idag.

Där gick allt bra. Barnmorskan skulle lyssna på hjärt ljuden men det gick inte så bra till att börja med eftersom barnet rörde mycket på sig men tillslut gick det. Och det lät alldeles utmärkt. Så det gav mig nytt hopp som jag kan leva på ett par veckor till.

Idag var vi såpass lata att vi åt thai mat. Gott var det och till efterätt blev det hembakad kladdkaka. Bara en massa mums.

Eftersom jag står utan bil letar vi nu efter en. Jag känner mig helt fast här fast jag inte behöver åka någon vart men det är just det om man skulle behöva åka. Vi får väll se vad det blir. Helst vill jag ha en kombi för det blir ju lättare med hunden. Men vi får väll se hur det blir med det. Min käraste är ju rätt kräsen när det gäller bilar. Det får inte vara en Volvo eller Saab. Och inte för gammal eller att bilen gott för långt. Så jag kan ju inte ställa allt för höga krav men det brukar bli bra så jag klagar inte. Men vi ska nog se till att jag har en bil till nästa vecka.

Min kära svärmor kom på igår att hon har en kompis här i Skepplanda som har egna hästar som behöver lite extra hjälp med ridning så vi var där på ett besök igår. Men innan vi kunde se hästarna fastnade vi i backen och kom inte fram pga. all snö. Och jag experten skulle backa tillbacka för att ta sats men då hamnade vi nästan i diket. Så vi fick tillkalla hjälp och tillslut lyckades vi få upp bilen men då fastnade vi istället i en liten grop men vi puttade på och till slut gick det. Så på lördag skall jag dit och prov rida. Vi får se.

Pyret...

Ja då var julen över. Rätt skönt. Nu nalkas ett nytt år med nya händelser och nytt hopp.

Idag var jag hos läkaren och såg min lilla knodd igen. Allt var bra. Den låg där och simmade så min oro är nu stillad för idag.

Jag tittade på ett förlossnings program tidigare idag jag vet inte varför men jag tycker det ör intressant och pinas genom det. En sak kom jag fram till jag vill inte behöva göra kejsarsnitt och bli nersövd och inte det är absolut måste. Jag vill helst föda vanligt. Jag tycker det var lätt med Frida även om hon nu var mindre. Men på nått sätt var det häftigt att känna den kraften inom sig att bara trycka på. Alla som har fött barn vet vad jag menar. Jag kan inte sätta ord på hur en förlossning känns. Men det är häftigt.

Jag blir hemma till februari efterson jag är så orolig och har svårt att koncentrera mig. Jag måste hitta hoppet inom mig är glädjas mer än jag är orolig.

Pyret..

Ja snön har kommit till Skepplanda. Och mysigt är det. Jag älskar sön. var ute både idag och igår och lekte med Rocky (hunden) och Elvis en kompis hund. Det är härligt att se snön ligga på grenarna i skogen och jul känslan kommer men tycker jag.

Jag har sovit dåligt till och från i ett par veckor nu. Det är inte det att jag drömmer obehagligt men jag kan vakna upp mitt i natten och det känns som om hundra myror är på mig och det kliar. Så jag har kommit på att det är bäst att smörja in sig innan jag går och lägger mig.

Mat lusten är på topp och hungern kommer ofta. Det är ju possetivt, men det innebär också att man vill äta sånt man inte har hemma. Typiskt. Jag försöker förutse detta när jag är och handlar men det är ju inte så lätt…

God jul på er

Pyret…….

Överraskningen som blev var en övernattning på strömstad spa hotell. Det var min tre vänner Emelie, Christian och carro som anordnat detta. Dem hade bokat en behandling för mig som var helt okej och senare gick vi ut på kvällen för att äta gott och gå till krogen. Men jag var ju trött så vi var hemma vid ett. Det var länge sen både jag och Dennis var ute så sent. Men det var kul och jag uppskattar det verkligen.

Då e det dags att börja julklapps handla. Det var bättre förut då började jag handla i oktober och var klar i november. Men dem senaste åren har jag tappat det och då blir det nu i sista månaden men det löser sig.

På torsdag skall jag träffa min nya chef i kärra och samtidigt ta en kaffe med lena. Jag tyckte att det e viktigt och chefen får träffa mig så hon kan få ett hum om vad som har hänt, för då kan hon också ha förstålelse på ett helt annat sätt.

På fredag ska jag till Kungälv träffa en ny psykolog som ska vara expert på sådana här fall. Kan ju vara skönt och ha en stöttepelare under graviditeten. Vi får se hur det går. Efter det hoppas jag att mamma och min moster kommer hit men vi får se hur planerna blir.

pyret

Ja då har jag varit på återbesök på mvc och tittat på den lilla/lille. Det sog bra ut även om det mest liknade en pingvin. Dem tog flar blodprover på mig eftersom jag kännt mig yr dem senaste dagarna och då berättade läkaren att ett utan dem graviditets hormon man har om man har tillräckligt stor mängd utav det kan man söva folk med det. Häftigt, inte konstigt att man e trött. Men igår tog ändå priset så jag gick in i skafferi dörren och sen nyste så jag slog i huvudet i dörren. Aj aj säger jag bara. Och dennis vet inte om han skall skratta åt mig eller inte. Men jag blev ialla fall sjukskriven till årsskiftet till och börja med.

Polen resan var bra trotts att jag var tvungen och lägga mig mitt på dagen och vila för jag höll på och somna i resturangen. Men det viktigaset var att mina tre muskutörer hade mycket trevligt. Dem hinkade öl och någon röd drink. Så dem mådde bra.

Imorgon skall vi åka iväg igen jag vet inte vart eller vad vi skall göra men vi blir borta en natt och min bror säger att jag kommer att uppskatta det, vad det nu kan vara. Dennis säger att han inte planerar det emn det tror jag inte på. Detta stohej beror på att jag fyller år på måndag och nu skall vi fira mig. Jag hoppas det blir bra…

Pyret..

Då bär det av till polen över helgen på mini semester, vi som åker är jga dennis min bror och dennis pappa. Så det är jga och dem tre muskutörerna som kommer att vandra på polens gator. Det skall bli skönt att komma iväg lite. Jag behöver det och dennis med. Det blir bara en natt i polen men det blir att gå på marknaden och äta god mat. Men det räcker gott och väl för mig. Tyvärr är det lika kallt som här så det blir til och packa varma kläder.

Jag är inte direkt prolig för att åka till backa till polen utan jag känner att det är helt okej. Och det känns som om polen är så mycket mer än bara min upplevelse med frida. Det hade ju lika väl hända här i sverige eller i kina. Och jag känner mig trygg dem tre muskutörerna kommer att ta väl hand om mig och göra sitt bästa dem kan om något skulle inträffa. Dessutom har jag ju dennis pappa som är lika envis som en gamal get.

Jag hoppas på snö men jag kan fortsätta önska men nu när julen börjar närma sig saknar jag snön. Det bör lite ljusare under dagen och kvällarna….

Pyret.

Idag är det tungt. Mår inte alls bra. Det känns som jag tagit ett jätte kliv tillbaka i min sorg. Dem säger att sorgen går upp och ner. Men idag känns det verkligen för jävligt. Och trots att Dennis åkte till jobbet idag känns det som han varit borta i en vecka eller nått. Inte alls kul. Jag som har tyckt att det har gått bra för mig och jag har blivit bättre på att hantera allt men inte de, inte idag. Och det var riktigt länge sen jag hade en sådan här piss dag.

För två veckor sedan tog jag ett graviditets test eftersom min mens va sen. Och det visade possetivt. Nu jublar väl ni som läser. Men jag själv är väldigt orolig och håller förhoppningarna låga. För mig e de jobbigt. Och jag är fruktanstvärt rädd. Drömmarna och tankarna tar över alldeles för ofta. Och även om jag intalar mig att det kan gå bra. Så hjälper inte det. Och idag blev det ännu värre när jag var hos mvc och hon inte kunde se nått. Det ända hon såg var gulsäcken på ultraljuds bild men inget annat. Läkaren sa att det lika väl inte behöver vara nått utan bara att barnet gömmer sig bakom nått. Och det kan lika väl vara så att jag fått ett tidigt missfall, de kunde hon inte säga, men vi skulle vänta 14 dagar så skulle jag komma tillbacka och se då. Men hur kul e det och höra. Jag har ju redan satt bollen i rullning hos barnmorskan och fått alla dessa böcker igen. Och så skiter de sig. Och då skall jag tänka att det kan gå bra. hur i helvet kan jag göra det.

Och sen efter dem gå till jobbet och vara go och glad där. Och inte ha en ända människa att å, prata om detta med där.

Jag har i alla fall bestämt mig för att inte stanna kvar där och åter gå till kärra. Viss e det kaos där men inte lika mycket kaos som i Nödinge. Jag trivs inte alls.

Pyret.

Jag har nu mera lärt mig att leva med saknaden. Men jag har också märkt att många har svårt att förstå vad det är jag saknar. Folk fattar ju att det är mitt barn men inte mycket mer än så. Jag saknar allt som har med Frida att göra. Men människor som inte vet vad jag går igenom har svårt att förstå. På något sätt kan dem inte leva sig in i känslorna och tankarna. Det ligget för långt bort för dem för att dem skall kunna sätta sig in i situationen. Visst man min mamma saknar ju sitt barnbarn, men hennes två friska barn finns ju här. Min mamma kan ju aldrig sätta sig i mina känslor för hon födde två friska barn som hon tog med sig hem. Hon slapp höra orden att vi ska obducera ditt barn för och se vad som var fel. Det är inte så kul och få höra att dem ska skära i mitt barn och dela kroppsdelar för att undersöka dem. Visst är inte det nått fel och jag är glad över att dem gjorde det för då fick jag ju veta vad som var fel. Men för mig är ju hon hel och alla kroppsdelar på plats.

Man kan inte sakna något du inte har känt eller upplevt eller lärt känna. Dennis saknar Frida men kanske på ett helt annat sätt än jag för det är ju ändå lite skillnad på moders känslor och fader känslor.

Även om du inte har känt eller lärt känna eller kan förstå så kan man alltid skänka en god tanke, till alla oss vars barn bor i himmelen, eller vad man b´nu ska kalla det för

pyret

Nu efter två månader har skatteverket kommit fram till att vi måste ha ett faderskapsintyg. Det tog alltså två månader för dem att konstatera det. Ja vad gör man då, jo vi har fått vända oss till familjerätten och dem i sin tur skall ha ett möte med hela gruppen så att det inte blir fel. Vi fick även en ny handläggare på skatteverket. Den andra orkade väll inte med oss. Jag menar vi vet inte hur man går till väga med folkbokföring av ett barn vi har ju aldrig varit med om det innan så det är ju klart att man ringer och frågar. Det e väll inte så konstigt. Hade jag och Dennis varit gifta hade det varit lättare för då säger svenska lagen att det är han som är faraden till Frida men bara för att vi är sambos blir det mycket svårare. Mycket konstigt tycker jag då man kan vara lita otrogen som gift som sambo. Helt sjuk. Jag säger bara jävla byråkrati. När det gäller sådan här saker hatar jag Sverige och jag börjar undra vilket lan jag igentligen bor i. både jag och Dennis måste skriva på ett papper på familjerätten. Det räcker inte med att både han och jag erkänner att det är han som är pappa. Jag menar båda var ju där när Frida tillverkades och båda va med i leken. Så det hjälper inte att vi säger till skatteverket dem måste ha ett papper…. Irriterande. Jag blev jätte arg i torsdags när Dennis ringde alla samtal. Det är ju bättre att han ringer jag tappar bara humöret och blir arg. Och då e det inte kul.

Jag har nu börjat på mitt nya jobb. Jag skall vara där i 3 mån till att börja med sen får vi se hur det blir. Jag har i alla fall överlevt en vecka nu och det är helt okej, men det var kämpigt förra veckan i och med att jag inte har jobbat heltid sen i maj någon gång, eftersom jag var halvt sjukskriven största delen av min graviditet. Så jag var helt utmattad efter jobbet. Men nu börjar det bli bättre och jag har fått upp tempot igen.

pyret

En gång i veckan går jag till en kurator. Detta möte sker på östras kvinnoklinik. Så varje vecka står jag utanför och tar en sista cigarett innan jag skall gå in. Varje vecka funderar jag på varför man har statt kuratorerna som har hand om sådana fall som jag varit med om sitter där. För varje vecka ser jag gravida kvinnor som skall till ultraljud tillsammans med deras patener. Varje vecka kommer något par ut fån dörrarna med ett stort leende och pratar om hur fin barnet blev på kortet. Varje vecka kommer nya föräldrar ut genom dörrarna men en bilbarnstol men en liten ficka eller pojke. När jag rökt klart och kliver genom dörrarna ser jag minst ett par som sitter och väntar på att släktingar och vänner skall komma och se deras barn. Den korridoren är väldigt lång. Varje vecka går jag med nersänkt huvud mot trappan. Hissen tar jag inte i fall någon annan skulle kliva in med mig, t.ex. ett barn eller nyblivna föräldrar, det klarar jag inte. Jag kan inte se upp ur marken när jag går i korridoren inte för att jag skäms utan för jag vill slippa se det som finns där. Mammor som ammar, pappor som håller som sitt käraste dem har fått. Avdelningen att jag inte vill se det är för det är en saknad jag känner varje dag. En saknad som jag inte kan få bor nu.

Jag har så mycket kärlek jag vill ge till Frida som jag inte kan eftersom saknaden tar över. Nu när jag sitter här på golvet och skriver rusar tankarna. Jag tittar på hennes kort jag har på väggen och tänker varför det skulle bli så. Om det nu är ödet varför blir det så här.

Jag har läst på lite fakta om detta jag har varit med om och det är 500 kvinnor som drabbas på ett år. År 2009 är jag en av dem 500 som drabbats. Vilka är dem andra 499?? Hur tänker dem, hur mår dem. Sitter dem som jag och längtar efter att få hålla sitt barn, sitter dom hos en kurator varje vecka?

Häromdagen köpte jag nejlikor till Frida och skulle sätta i en vas vid hennes grav. Men när jag skulle ta bort dem gamla blommorna satt dem fast, vattnet i vaserna hade fryst och jag fick inte bort blommorna eller lagt i dem nya. Så jag fick ta med mig mina blommor hem och bara tända ett ljus. Nu väntar jag på att kransarna skall komma så man kan köpa en fin och lägga där så det inte ser så tomt ut.










pyret

Idag har jag träffat en ny pykolog. Jag fick till gång till henne genom mitt försäkringsbolag. Nu har jag orkat börja ta tag i alla dessa samtal till försäkringsbolag och skatteverket. Vissa kanske tycket att det är försent att ta tag i det nu men jag har liksom inte haft orken till de. Det är inte så lätt eftersom Frida föddes i utlandet måste henne födelseattest och dödsattest översättas när det är klart får vi hennes fyra sista siffror i personnumret och då blir hon även folkbokförd i Sverige. Kanske många tycker att det är en bagatell men hon måste bli folkbokförd för kyrkogården kräver detta. Men allt kommer lösa sig till slut.

Min psykolog sa till mig idag att detta måste få ta tid och bara tiden kan få mig att må bättre. Det kändes skönt att höra eftersom jag träffa en idiot till läkare förra veckan som tyckte att de har gått långt tid och att det är dags för mig att gå vidare. Men för mig är det inte bara att gå vidare jag skall ju kunna leve ett normalt liv utan ångest och en massa sorg. Jag blir ju inte mindre ledsen eller känner mindre saknad bara för att tiden går. Jag kommer bara i framtiden lära mig att leva med saknaden på ett annat sätt än vad jag gör idag.

Det är ändå ganska hårt för mig att gå på dessa besök i och med att man pratar om händelsen på ett helt annat sätt och river upp allting igen… jag är riktigt trött i huvudet efter det. Men jag ser det ändå som en bra hjälp på vägen.

Men jag är hemma igen på heltid efter att ha testat och jobba 50 % i tre dagar. Det inte alls bra del för att jag inte kan utföra mina normala arbetsuppgifter och min chef skulle ge mig lite andra saker jag skulle göra men det gjorde hon inte och jag fick ta egna idéer och dels att stressen gjorde att jag kollapsa när jag kom hem efter andra dagen. Jag känner mig helt handikappad och maktlös vi får väl se om försäkringskassan godkänner detta…

pyret

Ja nu har de gått två månader sen allt hände. Saknaden av min dotter ä stor. Att inte kunna hålla om henne eller att föra hennes skrik som ett rop på hjälp. Hon bor inte där jag bor. Jag kommer aldrig mer kunna hålla henne eller känna lukten av henne. Kärleken för henne kommer aldrig att ta slut och inte heller saknaden. Den tomheten jag känner inom mig är hemsk och trots att jag har människor omkring mig som älskar mig känner jag mig tom och ensam. Jag tycker att livet är orättvis och hemsk. Vem har bestämt att detta ska hända och varför händer det. Ingen människa i värden borde få uppleva detta. Jag är en mamma utan ett barn. Det är fel. Mitt hus skall vara fullt av kärlek och barna skrik. Men istället hör man tystnad och vinden susa utanför. Älskade Frida varför är du inte här man mamma och pappa. Vi saknar dig så. Vår kärlek kan vi inte ge dig och all denna kärlek vi har för dig försvinner inte. Jag skulle kunna göra vad som helt för att ha dig vid liv. Varför fick inte du leva???

Frida mamma och pappa älskar dig….

pyret

Dem senaste dagarna har jag känt att motvinden i mitt liv har lättat lite och jag har mått rätt så bra utan att känna skuldkänslor. Jag vet inte om det beror på att jag ridit 2 dagar i rad nu och att det gick så jävla bra på ridningen igår eller om det är att jag börjat pussla som har gjort det..

Jag känner mig mer motiverad och att jag börjat acceptera situationen mer och mer. Och börjar inse nu att jag tyvärr inte kan välja att vara ängla mamma utan att det bara att gilla läget och försöka göra det bästa av det som går. Så som att graven är fin och gå dit och tända ljus. Jag börjar fundera på vilka snitt blommor som klara frost och kyla nu när vintern är på väg.

Jag har fått mina journaler från sjukhuset i polen. Det var ingen liten Bunte. Andrej (Dennis pappa) har översatt det han kunde fatta för mig. På obduktions papprena stod det att frid var het frisk fast liten och att hennes död berodde på att moderkakan lossnat förtidigt och där med har näringen till henne varit begränsad. Det var hårt att höra men samtidigt skönt. Det var lite som att bita i det sura äpplet. Det var skönt att få höra att hon var helt frisk men samtidigt då veta at hon var frisk och inte få behålla henne vid liv. Jag fattar inte varför moderkakan lossnade… de gör mig irriterad. Det borde inte få hända. Andrej (Dennis pappa) tog med sig kopiorna till Polen nu när han åkte i måndags för att få dem tolkade av en tolk han känner. Och det är jag tacksam över för det är en viktig sak för mig. Dels för att kunna läsa själv och dels för att kanske kunna vis för min läkare och få svar på eventuella medicinska frågor.

Jag mår lite upp och ner och vissa dagar är bättre än andra och därför känns mitt liv som en tsunami…

pyret