fridapyret

Idag är det tungt. Mår inte alls bra. Det känns som jag tagit ett jätte kliv tillbaka i min sorg. Dem säger att sorgen går upp och ner. Men idag känns det verkligen för jävligt. Och trots att Dennis åkte till jobbet idag känns det som han varit borta i en vecka eller nått. Inte alls kul. Jag som har tyckt att det har gått bra för mig och jag har blivit bättre på att hantera allt men inte de, inte idag. Och det var riktigt länge sen jag hade en sådan här piss dag.

För två veckor sedan tog jag ett graviditets test eftersom min mens va sen. Och det visade possetivt. Nu jublar väl ni som läser. Men jag själv är väldigt orolig och håller förhoppningarna låga. För mig e de jobbigt. Och jag är fruktanstvärt rädd. Drömmarna och tankarna tar över alldeles för ofta. Och även om jag intalar mig att det kan gå bra. Så hjälper inte det. Och idag blev det ännu värre när jag var hos mvc och hon inte kunde se nått. Det ända hon såg var gulsäcken på ultraljuds bild men inget annat. Läkaren sa att det lika väl inte behöver vara nått utan bara att barnet gömmer sig bakom nått. Och det kan lika väl vara så att jag fått ett tidigt missfall, de kunde hon inte säga, men vi skulle vänta 14 dagar så skulle jag komma tillbacka och se då. Men hur kul e det och höra. Jag har ju redan satt bollen i rullning hos barnmorskan och fått alla dessa böcker igen. Och så skiter de sig. Och då skall jag tänka att det kan gå bra. hur i helvet kan jag göra det.

Och sen efter dem gå till jobbet och vara go och glad där. Och inte ha en ända människa att å, prata om detta med där.

Jag har i alla fall bestämt mig för att inte stanna kvar där och åter gå till kärra. Viss e det kaos där men inte lika mycket kaos som i Nödinge. Jag trivs inte alls.

Pyret.