Tsunami
Dem senaste dagarna har jag känt att motvinden i mitt liv har lättat lite och jag har mått rätt så bra utan att känna skuldkänslor. Jag vet inte om det beror på att jag ridit 2 dagar i rad nu och att det gick så jävla bra på ridningen igår eller om det är att jag börjat pussla som har gjort det..
Jag känner mig mer motiverad och att jag börjat acceptera situationen mer och mer. Och börjar inse nu att jag tyvärr inte kan välja att vara ängla mamma utan att det bara att gilla läget och försöka göra det bästa av det som går. Så som att graven är fin och gå dit och tända ljus. Jag börjar fundera på vilka snitt blommor som klara frost och kyla nu när vintern är på väg.
Jag har fått mina journaler från sjukhuset i polen. Det var ingen liten Bunte. Andrej (Dennis pappa) har översatt det han kunde fatta för mig. På obduktions papprena stod det att frid var het frisk fast liten och att hennes död berodde på att moderkakan lossnat förtidigt och där med har näringen till henne varit begränsad. Det var hårt att höra men samtidigt skönt. Det var lite som att bita i det sura äpplet. Det var skönt att få höra att hon var helt frisk men samtidigt då veta at hon var frisk och inte få behålla henne vid liv. Jag fattar inte varför moderkakan lossnade… de gör mig irriterad. Det borde inte få hända. Andrej (Dennis pappa) tog med sig kopiorna till Polen nu när han åkte i måndags för att få dem tolkade av en tolk han känner. Och det är jag tacksam över för det är en viktig sak för mig. Dels för att kunna läsa själv och dels för att kanske kunna vis för min läkare och få svar på eventuella medicinska frågor.
Jag mår lite upp och ner och vissa dagar är bättre än andra och därför känns mitt liv som en tsunami…
pyret
