fridapyret

Vad gör man när man tappar sig själv. Man vet liksom inte vem man är längre och man känner inte igen sig själv.  Eller sitt beteende. Det kan vara små saker.

Jag tappade en del av mig själv i och med händelsen med Frida.  Men jag nu hittat tillbaka och det har tagit tid men med hjälp av psykologer har jag nu börjat se ljuset i tunneln. Och jag vågar tro på mig själv och livet. Och ett litet hopp finns inom mig. Sorgen kommer man alltid, men det är lättare och leva med den.

Hormonerna vallar upp och ner, och humöret svänger men det tillhör graviditeten. Vikten ökar och kläderna börjar bli trånga. Jag kan inte säga att allt är bra. Men jag mår bra och jag tror att bebisen också gör de.

Imon är det dags för ett besök hos frissan. De blir till och klippa mig kort igen. Lägger upp ett kort sen.

Måste bara nämna att jag är såå avundsjuk på lena och Moa som åker till LA på måndag eller tisdag, dem blir borta i två veckor och jag hade gärna hängt med. Lyckostar. Hoppas ni får slippa snö…

Kram pyret