fridapyret

Ja nu har de gått två månader sen allt hände. Saknaden av min dotter ä stor. Att inte kunna hålla om henne eller att föra hennes skrik som ett rop på hjälp. Hon bor inte där jag bor. Jag kommer aldrig mer kunna hålla henne eller känna lukten av henne. Kärleken för henne kommer aldrig att ta slut och inte heller saknaden. Den tomheten jag känner inom mig är hemsk och trots att jag har människor omkring mig som älskar mig känner jag mig tom och ensam. Jag tycker att livet är orättvis och hemsk. Vem har bestämt att detta ska hända och varför händer det. Ingen människa i värden borde få uppleva detta. Jag är en mamma utan ett barn. Det är fel. Mitt hus skall vara fullt av kärlek och barna skrik. Men istället hör man tystnad och vinden susa utanför. Älskade Frida varför är du inte här man mamma och pappa. Vi saknar dig så. Vår kärlek kan vi inte ge dig och all denna kärlek vi har för dig försvinner inte. Jag skulle kunna göra vad som helt för att ha dig vid liv. Varför fick inte du leva???

Frida mamma och pappa älskar dig….

pyret