Husvagn
Igår var vi i väg och köpte husvagn i Kristinehamn inte det närmaste stället direkt men det gick bra. så nu är vi husvagnsägare igen och skall campa i sommar. vi har inte bestämt vilken camping än men inte all för lång bort eftersom dennis kommer att jobba och det bil en del pendlade när han är ledig. vi kommer campa på försommaren eftersom jag föder mitt i sommaren om allt går som det ska. det skall bli kul. vi trivdes jätte bra med camping livet förra året då vi var i Öland och i mellerud.
efter en längre resa hem så var jag helt slut, dels för att man sitter i bilen hela dagen och dels för att jag gick upp kl 6 och inte gjort det på jätte länge. jag brukar alltid sova när vi åker bil långt men inte igår, vet inte vad som var med mig. men jag somna som en stock när vi kom hem.
dennis fråga igår om jag ser mina fötter. och nej. jag har inte tänkt på det tidigare men jag ser inte mina fötter. herregud va tjock jag är . men det är ju bara bra.
happy feet
pyret
Utan bil
Ja då var man utan bil. jag krocka igår eftermiddag. Ja det var rätt obehagligt men min fina Chevrolet är skrot. Efter 4 timmars väntan på gyn akuten igår och innan det 3 timmar på Kungälvs akutintag så gjorde dem ett ultraljud och vad fin bebisen var. Den låg där och splittra och de e dem första rörelserna jag och Dennis har sätt. Så det är skönt. Ingen skadades varken jag eller hunden eller han jag krockade och hans familj. Nu blir det till att åka en massa bil för hunden skull så han inte fastnar med rädslan.
Det hela gick väldigt fort. Han fick sladd och hamnade rak över vägen och jag tvär nita men bara gled rakt in i hans förar dörr. Människor har klagat på mig att jag är en miljö bov men nu tycker jag att det var jävligt bra att jag hade en stor bil. anas hade jag varit platt som ett frimärke. Hela min vänstersida är kappot. Min första bilolycka ensam. Och eftersom Dennis jobbade ringde jag direkt till honom. Och min käraste bror har hållit mig sälskap hela natten och hela dagen trotts att jag har sovit hela natten.
Jag måste ha en skyddsängel över mig eller nått för inte en skråma har jag eller hunden fått och mitt barn lever och simmar runt. Gladare kan jag inte vara…
Min bror sa nått farsinerande till mig idag och det var att Jake Weber en skådespelare i serien medium är ruggigt lik vår far. Jag googla saken och trodde inte mina ögon hittade ett kort som äckligt likt. Skumt. Eller så är det hans dubbelgångare. Vem vet.
Pyret…..
Envishet och vilja
Vi hade inte lyckats med så mycket i polen om det inte var för Dennis pappas envishet och Dennis drivkraft. Dennis pappa var den personen som pratade med begravningsbyrån och stentillverkarna och lyckades tack vare sitt tjatande. Vi var i stort sett tvungna att kremera Frida, arnas hade vi varit kvar i polen idag. För det är mycket mer pappersarbete när man ska få med sig en kista hem och så måste man ha tillstånd. Så vi valde den lätta vägen för att hon skulle få följa med oss hem.
Vart Dennis fick sin drivkraft och motivation till att göra den vackraste begravningen någonsin vet jag inte och jag förstår än idag inte nått. Dennis ringde prästen här i Sverige och vaktmästaren. Han bjöd in alla till begravningen och han letade kläder till begravningen borde till mig och han. Han hade gett sig fan på att inget i hela värden fick förstöra detta för oss. Och jag hängde bara med på ett hörn. Så det är tack vare Dennis begravningen blev så lyckad.
Att Andrzej (Dennis pappa) kan prata med folk visse jag. Han har inte svår att prata med främmande människor. Men inte att han var soppas envis att han kunde övertala byråkrater att få sin vilja igenom. Utan han hade vi inte klarat av allt. Eftersom Dennis inte kan språket överdrivet bra. Han kan göra sig förstådd men komplicerade ord som han aldrig har hör förut kunde de ha blivit svårt. Under denna resa känner jag nu i efterhand att jag har lärt känna Dennis pappa på ett annat sätt. Jag har sett han ledsen förbannad och grinig. Och jag kan också nu se vad Dennis har ärvt ifrån han. Dem e så lika ibland utan att dem själva reagerar.
Min familj och Dennis familj har också kommit varandra närmare. Eftersom min mamma och Dennis mamma kom ner till polen innan jag födde och var med oss där resterande tiden lärde min mamma känna Anette (Dennis mamma) mycket bättre. Och det är jag otroligt glad över. Min bror och Dennis pappa har också under denna period umgåtts mer och trivs i varandras sällskap. Dem kan umgås tillsammans utan att varken Dennis eller jag behöver vara med.
Jag känner också att andra personer i min närhet har börjat acceptera mig och Dennis tjej och som en helt okej tjej för Dennis. Vilket gör saker och ting mycket lättare för mig.
Tack Dennis för att du orka ta i tu med allt, tack för att du finns för mig..
pyret
glömma
jag är en stolt mamma trots att mitt hem inte inehåller barna skrik eller barna skratt, men de gör inget att ljuden inte finns här för frida finns inom mig. för mig är hon en ängel med lite förstora vingar som hon kommer växa i sig. det knakse låter hemsk att jag fantiserar så men det gör mig glad fast med en saknad av min runda mage så jag får tårar i ögonen, för det e ju nu jag skulle varit som rundast. dom här sisia månaderna. och det är också därför jag inte kan glädjas åt andras gravidtiet för det är ju en viss avensjuka och en längtan fån mig. det är inte det att jag hatar alla som är gravida det är bara jobbigt att se för jag skulle ju vara det, men nu e jag inte det och de blir ju såå jätte fel.... men till alla gravida jag hatar inte er personligen utan jag hatar att jag inte få klapp min runda mage så som gravida gör.
jag och dennis är forfarande mamma pappa och barn och det kommer vi alltid att var för frida finns men bara inte på jorden..
lilla pyret
