fridapyret

En gång i veckan går jag till en kurator. Detta möte sker på östras kvinnoklinik. Så varje vecka står jag utanför och tar en sista cigarett innan jag skall gå in. Varje vecka funderar jag på varför man har statt kuratorerna som har hand om sådana fall som jag varit med om sitter där. För varje vecka ser jag gravida kvinnor som skall till ultraljud tillsammans med deras patener. Varje vecka kommer något par ut fån dörrarna med ett stort leende och pratar om hur fin barnet blev på kortet. Varje vecka kommer nya föräldrar ut genom dörrarna men en bilbarnstol men en liten ficka eller pojke. När jag rökt klart och kliver genom dörrarna ser jag minst ett par som sitter och väntar på att släktingar och vänner skall komma och se deras barn. Den korridoren är väldigt lång. Varje vecka går jag med nersänkt huvud mot trappan. Hissen tar jag inte i fall någon annan skulle kliva in med mig, t.ex. ett barn eller nyblivna föräldrar, det klarar jag inte. Jag kan inte se upp ur marken när jag går i korridoren inte för att jag skäms utan för jag vill slippa se det som finns där. Mammor som ammar, pappor som håller som sitt käraste dem har fått. Avdelningen att jag inte vill se det är för det är en saknad jag känner varje dag. En saknad som jag inte kan få bor nu.

Jag har så mycket kärlek jag vill ge till Frida som jag inte kan eftersom saknaden tar över. Nu när jag sitter här på golvet och skriver rusar tankarna. Jag tittar på hennes kort jag har på väggen och tänker varför det skulle bli så. Om det nu är ödet varför blir det så här.

Jag har läst på lite fakta om detta jag har varit med om och det är 500 kvinnor som drabbas på ett år. År 2009 är jag en av dem 500 som drabbats. Vilka är dem andra 499?? Hur tänker dem, hur mår dem. Sitter dem som jag och längtar efter att få hålla sitt barn, sitter dom hos en kurator varje vecka?

Häromdagen köpte jag nejlikor till Frida och skulle sätta i en vas vid hennes grav. Men när jag skulle ta bort dem gamla blommorna satt dem fast, vattnet i vaserna hade fryst och jag fick inte bort blommorna eller lagt i dem nya. Så jag fick ta med mig mina blommor hem och bara tända ett ljus. Nu väntar jag på att kransarna skall komma så man kan köpa en fin och lägga där så det inte ser så tomt ut.










pyret