måndag igen
Idag har jag träffat en ny pykolog. Jag fick till gång till henne genom mitt försäkringsbolag. Nu har jag orkat börja ta tag i alla dessa samtal till försäkringsbolag och skatteverket. Vissa kanske tycket att det är försent att ta tag i det nu men jag har liksom inte haft orken till de. Det är inte så lätt eftersom Frida föddes i utlandet måste henne födelseattest och dödsattest översättas när det är klart får vi hennes fyra sista siffror i personnumret och då blir hon även folkbokförd i Sverige. Kanske många tycker att det är en bagatell men hon måste bli folkbokförd för kyrkogården kräver detta. Men allt kommer lösa sig till slut.
Min psykolog sa till mig idag att detta måste få ta tid och bara tiden kan få mig att må bättre. Det kändes skönt att höra eftersom jag träffa en idiot till läkare förra veckan som tyckte att de har gått långt tid och att det är dags för mig att gå vidare. Men för mig är det inte bara att gå vidare jag skall ju kunna leve ett normalt liv utan ångest och en massa sorg. Jag blir ju inte mindre ledsen eller känner mindre saknad bara för att tiden går. Jag kommer bara i framtiden lära mig att leva med saknaden på ett annat sätt än vad jag gör idag.
Det är ändå ganska hårt för mig att gå på dessa besök i och med att man pratar om händelsen på ett helt annat sätt och river upp allting igen… jag är riktigt trött i huvudet efter det. Men jag ser det ändå som en bra hjälp på vägen.
Men jag är hemma igen på heltid efter att ha testat och jobba 50 % i tre dagar. Det inte alls bra del för att jag inte kan utföra mina normala arbetsuppgifter och min chef skulle ge mig lite andra saker jag skulle göra men det gjorde hon inte och jag fick ta egna idéer och dels att stressen gjorde att jag kollapsa när jag kom hem efter andra dagen. Jag känner mig helt handikappad och maktlös vi får väl se om försäkringskassan godkänner detta…
pyret
Vad härligt att höra att psykologen var bra. Har allt gått och tänkt på dig idag. kram
får verkligen hoppas att försäkringskassan godkänner det ja.
Håller verkligen med dig, va e det för idiot läkare som tror att man har kommit över en sån händelse du gick igenom redan efter två månader? ursäkta men blev rasande när jag läste den meningen...
ska ringa i veckan hade jag tänkt, hoppas jag lyckas få tag på dej då :) kramar
Så du orkade inte jobba? Eller det kanske inte funkade pga nåt annat? Hoppas iaf att dom godkänner allt o så, bara du vet när du orkar o det var starkt att försöka. Vet ju att du inte vill gå hemma hela tiden. Saknar dig dock.
Blev oxå förbannad när jag läste om den läkaren. :@ Finns inget nån kan säga eller göra för att det ska bli bättre, ingen annan kan förstå, även de som vart i samma situation är ändå inte DIG, så ingen kan förstå hur just DU har det. Så är det bara. Bara du kan vänta o försöka så gott det går, tiden läker inte sår överhuvudtaget, men det kan kanske plåstra om och blåsa på det onda. Blir det inte bättre efter mycket om och men så får man ta det då. Nu kan du bara göra det du gör.
Tror på dig, och hoppas på det bästa. Ha de så bra du kan, o bearbeta på det sättet du känner är bäst för stunden. Vill du tänka mycket fast det får dig att må dåligt, så ska du göra det. Vill försöka o inte tänka för ett tag, så ska du göra det med. Whatever känns bra för just nu. Ta hand om dig, och hälsa Dennis att jag mår väldigt bra här borta trots att jag saknar er och tänkte mycket Frida. Finns på tefefon via sms om du har tråkigt eller så. Kram Monica
