fridapyret

jag pratade med en vännina idag om allt som har hänt. det hon sa var helt rigtigt och det är att jag alldrig kommer att glömma det här och att det inte alls är konstigt att jag vill sätta upp kort  på mitt barn för det som har hänt skall jag inte föneka eller förtänga utan snarare vara stolt att ha fått blivit mamma. och jga håller med henne till fullo.
jag är en stolt mamma trots att mitt hem inte inehåller barna skrik eller barna skratt, men de gör inget att ljuden inte finns här för frida finns inom mig. för mig är hon en ängel med lite förstora vingar som hon kommer växa i sig. det knakse låter hemsk att jag fantiserar så men det gör mig glad fast med en saknad av min runda mage så jag får tårar i ögonen, för det e ju nu jag skulle varit som rundast. dom här sisia månaderna. och det är också därför jag inte kan glädjas åt andras gravidtiet för det är ju en viss avensjuka och en längtan fån mig. det är inte det att jag hatar alla som är gravida det är bara jobbigt att se för jag skulle ju vara det, men nu e jag inte det och de blir ju såå jätte fel.... men till alla gravida jag hatar inte er personligen utan jag hatar att jag inte få klapp min runda mage så som gravida gör.
jag och dennis är forfarande mamma pappa och barn och det kommer vi alltid att var för frida finns men bara inte på jorden..

lilla pyret