fridapyret

här om dagen var jag ute och gick med rocky och insåg att det börjar bli höst. löven ändrar frärg och trillnar ner från träden. dem två senaste dagarna har det varit frost på morgonen med.
har kommit till insikt att man skulle behöva vara en kolon med fem armar som man kan sträcka ut ibland. nu kan man ju inte lämna matilda nånstans för man vet inte om hon vänder sig eller nått. och på golvet lämmnar jga henne inte om jag inte har översikt för rocky. även om han inte menar nott ont så vill ju han bli klappad och då kommer ju han och hänger på änn. och eftresom han e större än matilda kan han ju skada henne. men det går bra ändå. matilda tittar på rocky funderande och rocky slickar på henne och vaktar henne. specielt när det är folk här som inte kommer så ofta ska han visa att det är min bebis så passa dig och det gör han genom att förfölja matilda från famn till famn.


äntligen har jag lyckats fåga hennes leende på kort.