konstigt
hur det än låter så e det konstigt hur livet kan vända fort. efter Frida så var det mycket sorgoch jag fick dåligt samvete att jag var glad. men sen kom tankarna varför kan jag inte vara glad utan att ha dåligt samvete. jag tror eller vet att Frida inte skulle bli arg på mig för att jag är glad. vem vill ha en ledsen mamma som aldrig ler?? inte jag.
dem flesta sa till mig när jag blev gravid första gången att förbereda mig och planera saker och ting. men att förbereda sig att bli förälder är ju inte lätt när det är första barnet. hur kan man göra sig beredd på att barnet vaknar 3 gånger på en natt eller bajs blöjer. det går liksom inte. även om jag försökte mentalt förbereda mig gick det inte. för när Matilda väl kom så var allt så nytt. och jag är tvungen att anpassa mig efter hennes behov vilket jag inte har några problem med men under graviditeten med Matilda låg fokusen på att föda ett barn som lever. resen sket jag i. jag tycker inte att det är mycket begärt. jag var beredd på det värsta
att förlora ett barn ska ju ingen behöva göra enligt mig. för barn är oskyldiga varelser som inte har något ont med sig. 
pyret
