fridapyret

idag är det 81 dagar kavr till beräknad förlossning. 81 dagar kan ses som lite.. ja men för mif är det 81 dagar av oro, ångest och panik. ja jag är väldigt orolig det förnekar jag inte. sorgen efter frida har med fört med sig att man inte vågar hoppas att det kan gå bra. det finns inga garantier i mina ögon. samtidigt sitter jag och försöker minnas hur mycket frida rörde på sig i magen för att jämföra med nått. men jag minss faktist inte om det var mer eller mindre. idag var jag uppe vid graven för att tända ett ljus och lämmna blommer och jag ser att frida inte ligger ensam längre hon har fått sälskap på bårda sidorna om sig. innan var de platserna tomma. men nu va det fullt av blommor och kransar, och jag belv ganska ledsen. verför jo tanken gick till om fridas syskon inte skulle överleva kunde dem inte ligga brevid varandra vilken hade varit bra. sjuk och tänka så jag vet. det skall inte hönda jag skall ha ett levande barn men tankarna förde mig ändå åt det, och började fundera på alternativ. det känns så fruktans värt hemsk att tänka så. för jag vill ju ha ett levande barn men vågar inte hoppas. hoppet finns inte där. samtidigt känner jag pressen av att börja planera saker och ting. jag måste gå igenom alla barnkläder och se vad jag har och tvätta allt med. och köpa in resterande tillbehör så som salvor så det finns när jag kommer hem. jag vill inte vara rädd, jag vill inte vara orolig jag vill hoppas. jag blir så arg på mig själv.



pyret